Swithiod Handboll 92

Den ädla och omtyckta klubben Swithiod bildades 1900. Namnet i sin tur kommer ifrån Svitjod, som
betydde Svea rike på Vikinga tiden. Vilket är detsamma som Nuvarande Svealand.
Föreningens B lag Gauthiod byter Göta Rike, där med också Götaland.

Tårar, glädje, uppskattning, turneringar, fester, träningar, matcher, Västertorpshallen, gröndalsskolan, blommensbergskolan, bussresor.

Detta är några saker som beskriver Swithiod 92 genom tiden.

Vårt lag bestod i princip av grabbar som alla var uppväxta på samma gator. Vi har sedan
barnsben känt varandra. Nästintill alla har gått i skolor kretsat till Gröndal/Liljeholmens områden.

Allt började i Gröndalsskolans gympasal på eftermiddagarna. Pekka lockade dit många och intresset blev stort, tillslut så stort, att ett lag kom upp i diskussionerna. Och visst, några månader senare blev det ett faktum, Swithiod
handboll hade fått ett nytt lag, i form av Swithiod pojkar 92. Där började resan, vi var ett fåtal grabbar från början. Men med åren så gick ryktet, och fler blev intresserade. I 5an, så visade det sig vilka som skulle lägga grunden för laget.

En handbollsresa som har pågått i över 13 år. Nu sitter jag här i skrivandes stund och tänker tillbaka under åren. Jag måste i ärlighetens namn säga att jag är så oerhört glad att jag började spela handboll. För att uttrycka mig väl, ”vilket jävla gäng” man har gjort resan tillsammans med. Roligt är bara förnamnet av vad vi har haft under åren. Ingen har väll glömt i Sollefteå, när vi kidnappade Felix mitt i stan, det får en att börja garva än idag. Eller utgångarna i Granollers, så som Partille discon. Inte minst när farsan moonade på vägen till Göteborg. För att inte glömma Gerrys oemotståndliga Swittefester. I princip hela laget gick i Blommensbergsskolan, bara det säger vilken sammanhållning vi hade. Vi var ett kompisgäng som umgicks på fritiden, och tillsammans var vi även Swithiod 92 och idag, är vi dessutom en del av A laget.

Jag har under mina år avverkat två andra klubbar, Bolton och Hammarby i
fråga. Men jag kan på rak arm tala om för er att glädjen för sporten aldrig var densamma som med juniorlaget i Swithiod. Det var liksom mitt lag, för att tala klarspråk. Det är där jag hör hemma, vilket visade sig då jag ständigt fick längtan tillbaka. Att jag alltid var välkommen tillbaka säger sitt också. Alla timmar, träningar så som matcher och turneringar som man har avverkat tillsammans har lagt sina spår i ens hjärta. Det blir som en familj för en.

Jag hoppas för all del att juniorårens slut blir startskottet på en ny resa, fast med A laget. Jag kommer alltid ha en speciell relation till 92 grabbarna, det kan jag erkänna. Men vi är tjugo år, det är nu handbollen börjar på allvar.
Resorna är inte över på grund av att junioråren är det. Allt är upp till oss, och vad vi vill.