Min kära farmor är på besök, kockmössan är på plats likaså köksförklädet och hon själv. Du ska syssla med det du trivs med brukar jag säga, det är precis vad hon gör. Ugnen är igång, degen jäser och bullarna är inte långt ifrån färdiga nu. Kaffet kokar och i takt med det så har rastlösheten tagit över kroppen min. En ide slår mig, en kajaktur skulle inte sitta fel. Med badbyxor och linnet på kroppen min så knatar jag ner mot vattnet och kanotklubben. För att i nästa skede visa hur man paddlar, ja.., någon talang kan jag inte erkänna att jag har. Fast att säga att jag är dålig vore att ta i.

Båttrafiken är lugn liksom myggorna och hajarna, ja angående det sistnämnda, man vet aldrig! Väl i kajaken så får jag goda minnen som radas upp i huvudet mitt. Det här med att paddla kajak har följt mig under hela min uppväxt. Fast mitt i allt det goda, får jag känslan av att något saknas. Ja visst, något stort saknas, närmare bestämt min farbror i fråga. Vi brukar paddla kajak mellan varven, i alla fall har vi det som mål. Senast vi var ute på en tur tillsammans, vill jag minnas var på nyår. Så ja, ta ” mellan varven” med en nypa salt. Varför är inte min farbror här nu, frågar jag mig själv. Några minuter senare tycker jag mig höra en cykel komma rullande. Ja men visst är det han ropar jag ut i det vilda med ett glatt leende om läpparna. Även han kände att en kajaktur inte skulle sitta helt fel en dag som denna. Att se Stockholm från en kajak vill jag lova är en helt annan syn. En stark rekommendation från min sida. Uppmärksamheten  läggs inte då enbart på det sociala på land, utan även på naturen i sin hel het från fisk till strand.

Här har ni mig och det är givetvis min farbror som är fotografen! nyår 2011/12

Vilken värme vi får ta del av idag, underbart! jag har nyligen vaknat till liv

efter en kort siesta, alltså det är nyckeln för att jag ska orka hela dagen, när

jag jobbar morgon. Nu ska jag snart ner på fotbollsplanen och latja lite med

några vänner, det ska bli gött!!

Ta vara på din semester!

Regnet öser ner som aldrig förr, åskan står för ljudet och blixtarna slår ner hejvilt på åkrarna utanför. Sörmland står för landskapet och här sitter jag i en liten stuga på en bondgård omgiven av fält, öppna landskap, vilddjur och äppelträd. Familjen min är bosatt i ett större hus några meter ifrån min lilla stuga. Tänk er ett litet lekhus, där har ni mitt. Två sängar, ett bord, ett element och ett fåtal böcker, det beskriver inredningen av min mysiga lilla stuga. Dagarna är långsamma och ett stilla lugn ligger i luften. Utbudet av aktiviteter är inte många, fast vad gör det? Cykelturer på landsvägar med överblick över öppna landskap ger mig ett lugn. Hästar och kossor så som getter och höns finner vi vid varje bondgård och åker. Stockholm har jag inte ens i tankarna, fokusen ligger endast i nuet. Småsyskonen mina känner en stor lust för att leka. Uttråkade är förnamnet av vad dem är, jag känner igen mig själv i dem. Förr i tiden, närmare bestämt i deras ålder så vill jag minnas att jag själv alltid hade spring i benen när jag var här. Just nu känner jag något annat, något som aldrig har fallit mig i förut, en känsla som är svår att beskriva, men en underbar sådan för att tala klarspråk.

Mörkret börjar falla in över länet och mina småsyskon börjar sakta att somna in, med den öppna elden i bakgrunden. Själv börjar jag förbereda mitt fiskespö, klockan är knappt 20:00. Cykelhjulen är pumpade, väskan packad och jag ska enbart ta på mig stövlarna mina, sedan är det dags att cykla ner mot den ljuvliga badplatsen och det lugna vattnet, för att ta mig an några fiskekast i hopp om att fånga gammelgäddan. På stranden har nyligen några ungdomar parkerat sin bil, musiken är igång liksom brasan och kubbspelet. Det där är en dröm för mig, som inte uppfylls alltför ofta i Stockholm, jag njuter av att se deras glada miner. Själv tar jag plats längst ut på den långa bryggan, vattnet är långgrunt och vass finns det mycket av på vardera sida. Medan mina vänner är ute och ränner på Stockholms alla gator, medan min familj lyssnar på musik och pratar minnen, medan mina småsyskon drömmer gott, så är jag nere vid en sjö långt hemifrån och njuter av stundens hetta. Detta är något som får mig att koppla av, slå av motorn och andas ut på riktigt. Något som sker allt för sällan, tiden räcker inte till. Varje sekund är värd att ta an.

Musiken ungdomarna spelar är somrig, allt plaskande och den underbara solnedgånger får mig att tänka efter, - Att flytta till en småstad vore gudomligt. Det är endast en tanke! En annan är att detta är just vad som gör resorna ut tilll landsbygden så minnesvärda. Sveriges utbud av landskap är svårslaget på alla sätt och vis. Att jag ska komma tilbaka inom en snar framtid är för mig en självklarhet.

(Den här texten skrev jag under förmiddagen igår)

Måndag morgon och en ny vecka har inlett, själv sitter redan på jobbet pigg och glad! -.-, håller i alla fall på att vakna till liv. Denna vecka kommer innebära främst mycket jobb, vilket jag inte har några problem alls med. Sedan får vi se vad för nöje som dyker upp, det vore ju jättetrevligt att grilla och spela fotboll/kubb någon kväll känner. Men vi får se vart vindarna leder oss, nu ska jag kolla bland papprena mina hur dagens planer ser ut, tjoohoo!!:)